Telefonen genom filmhistorien

Många är de filmer som har använt telefoner och telekommunikation för att berätta om sina karaktärer och driva handlingen framåt. Ny teknik har inspirerat nya berättelser, men även omöjliggjort andra. Följ med på telefonens resa genom filmhistorien.

Precis som filmen har utvecklats sedan de första biograferna slog upp sina portar för 120 år sedan har telefonin och dess apparater förändrats sedan Antonio Meucci konstruerade den första telefonen 1849. De många filmer som genom historien har använt telekommunikation för att driva sina berättelser framåt har därför inte sällan varit tidstypiska.
Till exempel hade den romantiska komedin ”Det ringer, det ringer” (1960) bara kunnat utspela sig före telefonsvararnas tid. I den jobbar nämligen huvudkaraktären som operatör på en telefonsvarstjänst och tar emot, antecknar och vidarebefodrar meddalanden åt kunder som inte har möjlighet att svara i telefonen.
Fram till att deras arbetsuppgifter började skötas automatiskt av maskiner var telefonoperatörer en sådan självklar del av många människors vardag att de också ofta hördes och syntes på film. I Hollywood-filmer från mitten av 1900-talet inleds många filmsamtal med repliken ”Operator?”. Ibland, som i filmen ”The telephone operator” (1937), fick operatörerna till och med stå i handlingens centrum.

Tekniken förändras
Alfred Hitchcocks krimthriller ”Slå nollan till polisen” (1954) är baserad på en pjäs av Frederick Knott, med originaltiteln ”Dial M for murder”, och utspelar sig i en tid då brittiska telefonnummer innehöll bokstäver. ”Den perfekta mordplanen”, som filmen handlar om, går bland annat ut på att locka en kvinna till vardagsrummet genom att ringa i telefonen som står där. Redan 20 år senare, då de flesta hushåll hade telefoner i flera olika rum och inte bara i ett, framstod det som en märklig plan. Idag, då alla har mobiltelefoner, vore den nästintill omöjlig att genomföra.
Många scener som innehåller telefonsamtal har med tiden blivit smått obegripliga för tittarna. Den som ser ”Vi mötas i S:t Louis” (1944) idag kanske konfunderas av den smått kaotiska stämning som utbryter när familjen som filmen handlar om mottar ett långdistanssamtal från den äldsta dotterns pojkvän. Handlingen utspelar sig i början av 1900-talet, i en tid då ett sådant samtal tillhörde ovanligheterna och familjen antar därför att han kommer att fria. Varför skulle han annars ha fått för sig att ringa? De blir helt förstummade när de förstår att han bara ringt upp för att småprata lite om vädret.

Telefonen som markör
Det är ganska lätt att datera en films handling utifrån vilken sorts telefoni som används, vilket filmmakare allt oftare har kommit att dra nytta av. Pedro Almodóvars film ”Brustna omfamningar” (2008) utspelar sig dels under 80-talet, dels i samtiden. För att göra det tydligt för tittarna när handlingen hoppar i tiden låter han stora mobiltelefoner synas i scenerna från 80-talet, medan karaktärerna som lever på 00-talet syns använda tunna flipphones.
Filmmakare använder också ofta telefoner för att beskriva vilka deras karaktärer är. Till exempel brukar man i filmer som utspelar sig under mobiltelefonins tidigaste dagar signalera att en karaktär har gott om pengar och befinner sig högt upp på karriärsstegen genom att låta hen släpa runt på en tegelstensliknande apparat. I filmer som utspelar sig idag låter man tittarna förstå det samma genom att låta en karaktär bära med sig en ständigt plingande smartphone. Som i Roman Polanskis ”Carnage” (2011), där meddelanden från jobbet ständigt kommer mellan ett pars försök att samtala med varandra. Däremellan var filmens karriärister ständigt uppkopplade med headsets, biltelefoner och personsökare.
Under 1900-talets början räckte med att en karaktär hade en fast telefon i sitt hem för att tittarna skulle förstå att hen tillhörde samhällets övre skikt. På 60-talet förstod publiken att en filmfamilj hade det gott ställt om de hade telefoner i flera olika rum i huset.

Telefonen i händelsernas centrum
Filmmakare nyttjar inte telefoner endast för att markera social status, utan även för att signalera andra personlighetsdrag hos sina karaktärer. I sin mörka komedi ”Funny people” använder Judd Apatow sig av en smartphone för att uttrycka huvudkaraktärens känslokyla. När ett kärleksintresse till honom visar honom videor från hennes barndom tittar han på sin Blackberry istället för på vad som borde vara rörande bilder.
Även om det vanligaste är att telefoner bara används i vissa scener har telefoni, sedan Hitchcocks dagar, också fortsatt att ge uppslag till hela handlingar. I filmer som ”Rösten inifrån” (1979), ”Phone booth” (2002, se reportage i RingUp´s kundtidning nr 1 2015, red anm.) och ”The call” (2013) spelar telekommunikation en viktig roll.
Den tv-serie som många gånger utsetts till tidernas bästa, ”The wire”, handlar - som titeln antyder - till stor del om polisens telefonavlyssningar av misstänkta kriminella. Ett arbete som ständigt försvåras av brottslingarnas tekniska framsteg. I första säsongen blir det till exempel svårare för polisen att lyssna av sina misstänkta när de organiserade ligorna börjar använda sig av engångstelefoner, så kallade ”burners”.

Hur ser framtiden ut?
Den raska tekniska utvecklingen har genom åren också uppmuntrat filmmakare att fantisera kring hur morgondagens telefoni kommer att se ut och fungera. I ”Iron man”-filmerna är Tony Starks touchphone helt genomskinlig. I Bond-rullen ”Tomorrow never dies” (1997) använder agenten en Ericsson-telefon för att köra sin bil. Komedin ”Zoolander” (2001) driver med den dåvarande trenden med ständigt krympande mobiler genom att låta huvudkaraktären ringa med hjälp av en pyttetelefon - som kan svaras med hjälp av en fingerknäppning.
I det romantiska science fiction-dramat ”Her” spinner Spike Jonze vidare på den intima relation som många av oss idag har till våra smarta telefoner. I filmen inhandlar huvudkaraktären ett intelligent operativsystem som har designats för att tillgodose alla hans behov. Det dröjer inte länge innan han börjar utveckla kärlekskänslor för det.

Tekniken som ett hinder
Telefonins utveckling har möjliggjort många nya historier, men också omöjliggjort andra. Inom skräckgenren har många av de otäckaste scenerna tidigare byggt på att offret är ensamt och hjälplöst när det kusliga slår till. Idag, när vi alltid har våra telefoner med oss, är det mer ovanligt att människor är isolerade på ett sådant vis. Den nya tekniken har blivit en utmaning för manusförfattarna, som de måste hitta nya sätt att lösa. I skräckthrillern ”Vacancy” (2007) gör man det genom att låta texten ”ingen mottagning” lysa på huvudkaraktärens telefon. Ett knep som återkommer i många av genrens filmer.
Men det är inte bara inom skräckgenren som tidigare filmer inte hade kunnat utspela sig idag. Till exempel hade det inte varit möjligt för karaktärerna i John Hughes romantiska komedi ”Födelsedagen” (1984) att kringgå varandra som de gör i filmen, om handlingen hade utspelat sig 30 år senare och de båda hade haft mobiltelefoner. För att inte tala om Romeo och Julia. Om Baz Luhrmann hade gjort sin nytolkning av William Shakespeares klassiska pjäs idag, istället för 1996, hade ett snabbt SMS varit allt som krävdes för att undvika finalens tragedi: ”Jag låtsas bara vara död. Ses sen!”

-------------------------------------------------------------
Du kanske har lagt märke till att många telefonnummer i olika amerikanska filmer och tv-serier börjar med siffrorna 555? Det var under 60-talet som telebolagen uppmuntrade producenter av tv och film att börja använda sig av siffrorna, för att undvika att vanliga människor blev uppringda av folk som hört deras telefonnummer. Det fanns då bara ett fåtal abonnenter som hade det telefonprefixet, och inga av dem var enskilda medborgare. Idag är siffrorna 555-0100 till 555-0199 reserverade för fiktivt bruk och används flitigt också i videospel och tecknade serier. I äventyrskomedin ”Den sista actionhjälten” (1993) försöker en karaktär övertyga en annan om att de måste befinna sig i en film, eftersom alla telefonnummer börjar med 555. Att använda prefixet minskar känslan av trovärdighet, men att istället använda sig av faktiska nummer har många gånger visat sig vara problematiskt. När komedin ”Bruce den allsmäktige” (2004) gick upp på bio blev innehavaren av numret 776-2323 nerringd efter att filmens huvudkaraktär använt det för att nå Gud. När filmen gavs ut på DVD hade man bytt ut prefixet till 555.